Jag har alltid varit imponerad av människor som jobbar ideellt! Oberoende om det är inom idrotten, kulturen, kyrkan, anhörigvården m.m så är dessa människor vardagshjältar för mig. Enligt den senaste undersökningen så lägger finländaren mer än 18 timmar per månad på ideellt arbete. Mer än var tredje finländare deltar aktivt i någon typ av frivilligarbete. Det motsvarar 170.000 personers arbete under ett år. En imponerande siffra som berättar hur enormt stor betydelse frivilligt ideellt arbete har i dagens samhälle. Glädjande är också att antalet aktiva ökar trots att vi ofta möter på uttalanden om att ”folk inte ställer upp som förr”.
Har under hela mitt liv haft förmånen att umgås med personer som utan tanke på egen vinning har ställt upp när man har behövt hjälp. Vad vore idrottsrörelsen, sommarteatrarna, kyrkan, ungdomsrörelsen, bostadsföreningarna, pensionärsföreningarna, fredsorganisationer m.fl utan dessa osjälviska personer.
Idrottsrörelsen samlar överlägset mest ideell arbetskraft. Ännu på 70-talet var det ovanligt att föräldrarna följde med barnen när de hade match eller träning. Minns väl när jag som 14-åring for iväg cyklandes med ett gäng 12-åringar från Gerby till Vöråstan (7 km) för att spela vårens första seriematch på en stenhård grusplan. Några anhöriga syntes inte till. Idag har föräldrarna tid och möjlighet att följa med och stöda sina barn när de åker på sina aktiviteter. Det är mer en regel än undantag idag att föräldrarna engagerar sig för föreningen och laget.
De som deltar i frivilligarbete erhåller gemenskap och ett socialt nätverk samtidigt som arbetet ofta ger en förbättrad självkänsla. Frivilligarbetaren väntar oftast inte en klapp på axeln utan han/hon inser att arbetet som görs är värdefullt och man känner stolthet över sin insats. Inte utan orsak har föreningsrörelsen ofta nämnts som den bästa ledarskapsskolan för ungdomar.
Men det finns mycket kvar att göra för att ytterligare stärka och förbättra det ideella arbetet. Vi måste få fler personer med invandrarbakgrund med i verksamheten. Givetvis kan språket och kulturen vara ett problem i början men det går att lösa – i föreningslivet finns plats för alla! Även ungdomarna måste skolas in i frivilligarbetet. Dagens digitala värld hotar att ta över och då måste vi aktivera oss för att få mer ungdomar med i rörelsen. Elevföreningar och studerandeorganisationer är bra inkörsportar men det behövs mer engagemang från föreningslivet, skolan och samhället i stort.
Vi har upplevt en turbulent vår där prövningarna har varit stora för hela samhället. Risken är stor att stat och kommun kommer att bli tvungna att dra åt svångremmen och då är alltid föreningarna och organisationerna i skottgluggen. Hoppas verkligen att våra förtroendevalda i fullmäktige och riksdag inser värdet av ett aktivt föreningsliv. Frivilligt arbete är en råvara i vårt samhälle – en grundpelare.
Tor ”Toffe” Sparv
