Det finns över 2 000 fjärilsarter i vårt land. Sannerligen ett stort antal varav de flesta är okända för många. Främst känner vi till några av de stora och granna arterna bland dagfjärilarna som utgör mindre än fem procent av alla fjärilsarter. Mångfalden är med andra ord stor i fjärilarnas värld och visar än en gång att naturen strävar till mångfald. En mångfald som gör naturen levande rik och som även är en förutsättning för ett gott och rikt liv för människan, där ekonomin inte är det viktigaste utan livskvaliteten i vid bemärkelse.
Även när det gäller fjärilarnas övervintring råder mångfald. En del arter övervintrar som ägg, andra som larver eller puppor medan ett mindre antal arter övervintrar som vuxna. Det är de vuxna övervintrade dagfjärilarna som börjar flyga under våren; nässelfjärilen, citronfjärilen, sorgmanteln och påfågelögat; och som vi glatt lägger märke till under soliga och varma vårdagar. De första fjärilarna är glädjande vårtecken. De här fjärilarna är samtidigt de mest långlivade fjärilsarterna. De kläcks under högsommaren och sensommaren och hinner flyga en tid innan det är dags för dem att hitta ett bra gömställe att övervintra på. Och efter övervintringen flyger de igen under våren och försommaren.
Nässelfjärilen och påfågelögat övervintrar i uthus och jordkällare, där de är relativt bra skyddade mot talgoxar och näbbmöss som gärna äter vuxna fjärilar under vinterhalvåret. Även naturliga håligheter att överleva vintern i passar nässelfjärilen och påfågelögat. Nässelfjärilen är en gammal art i vår natur och har funnits på plats lika länge som brännässlor och blommande örter funnits. Brännässlorna är larvernas stapelföda och i blommande örter hittar de vuxna fjärilarna den näring de behöver i form av sockerrik nektar.
Det färgsprakande påfågelögat är en nykomling bland våra övervintrande dagfjärilar. Ännu på 1900-talet klarade inte påfågelögat övervintringen i vårt land och var därmed en sommargäst hos oss. Men under 2000-talet med milda och korta vintrar på grund av klimatuppvärmningen har påfågelögat etablerat ett övervintrande bestånd och blivit en art bland många andra i Finland. Påfågelögat är inte den enda fjärilsart som invandrat i Finland i takt med ett varmare klimat men nog den mest iögonenfallande. För de uppväxande larverna finns det gott om föda då även påfågelögats larver lever på brännässlor.
Citronfjäril på blommande vide.
De två andra dagfjärilarna som flyger under våren, citronfjärilen och sorgmanteln, är till skillnad från den kulturgynnade nässelfjärilen och dito påfågelögat, knutna till skogsmarker av olika slag. För citronfjärilen är brakved ett måste i skogen eftersom dess larvar lever på brakvedsblad. En buske som växer på relativt mager, sur och våt skogsmark. I Österbotten är brakveden rätt ovanlig och därmed också citronfjärilen men på många andra håll i landet är både arterna vanliga i varierande skogasmarker.
Av de fyra dagfjärilarna i den här texten är citronfjärilen den tuffaste övervintraren. Den är inte beroende av skyddande håligheter för sin övervintring utan kan hänga upp sig på några grässtrån eller en hallonstängel och genomleva vintern där. Tillräckligt många överlever trots allt och flyger allmänt under våren i skogsområden med blommande vide och sälg, och med ett gott inslag av brakved i skogens buskskikt. Det märkliga med de övervintrande vuxna dagfjärilarna är att de gör det upp och ner, dvs. med buken vänd uppåt och ryggen nedåt. Det är tydligen ett fysiologiskt villkor för att de skall falla i dvala och klara övervintringen.
Den stora och sammetsbruna sorgmanteln med ljusa vingbårder är främst knuten till björk. Larverna lever på björkblad, och delvis även på vide, medan de vuxna fjärilarna gärna söker sig till savblödande björkar både under våren och på sensommaren då en ny generation sorgmantlar flyger. Björksaven innehåller socker och andra mineraler som är begärliga för sorgmanteln. Till skillnad från de tre andra dagfjärilarna förekommer sorgmanteln periodvis i stort antal, ungefär med tio års intervall då det finns gott om sorgmantlar. Naturligt nog varierar även de tre andra dagfjärilarna i antal men inte i intervaller som sorgmanteln.
På våren suger sorgmanteln ofta björksav som droppar ner på marken.
Nässelfjärilen är säkert den dagfjäril som många ser först under våren då den besöker blommande hästhovsört, även kallad tussilago av växtens latinska namn, och som slår ut sina små gula blomkorgar på skräpiga vägkanter och i dikesslänter. Eller så flyger nässelfjärilen omkring i trädgården för att söka nektar hos krokusar och scillor som slagit ut i soliga och varma lägen. I likhet med andra fjärilar som övervintrar som vuxna individer är vårens nässelfjärilar ganska slitna både till färgerna och vingarna. De har ju flugit en hel del redan under högsommaren och sensommaren och det sätter sina spår. Fjärilsvingar är sköra skapelser och färgfjällen som täcker vingytorna och skapar fjärilens arttypiska mönster och färger lossnar lätt.
Men även i slitet tillstånd flyger fjärilen aktivt omkring för att hitta vårens första blommor och en partner att para sig med. Nektarn som de hittar i blommorna behöver de för att tanka ny energi efter den långa övervintringen. Och en partner att para sig med är det allra viktigaste efter övervintringen. Att föra släktet vidare är naturligt nog det centrala i fjärilarnas liv, precis som för alla andra djur- och växtarter. Sex i varierande utföranden och intensitet är livets motor.
Vårens första nässelfjäril på blommande hästhovsört.
Även påfågelögat lockas ofta till trädgårdens första vårblommor, och till hästhovsörten om den råkar vakna så tidigt på våren, och sedan till alla maskrosor som följer efter tussilagon. När påfågelögats och nässelfjärilens honor har parat sig och bär på befruktade ägg, söker de systematiskt efter spirande brännässlor att lägga äggen på. Till skillnad från många andra fjärilslarver är larverna i de brännande nässlorna relativt bra skyddade. Fjärilslarver är den viktigaste födan för många småfåglar med nykläckta och växande ungar. Utan proteinrika fjärilslarver blir småfåglarnas häckningsresultat medelmåttigt eller rent av skralt.
Efter sensommarens flygningar är påfågelögat redan slitet.
Sorgmanteln hittar man under våren främst i soliga skogsgläntor och skogsbryn där saven från någon snöknäckt gren droppar ner på marken. Med lite försiktighet kommer man ofta den savdrickande sorgmanteln nära och kan studera den vinterbleka fjärilen på nära håll. Råkar den flyga undan vid första försöket kan man vänta i lugn och ro på att den skall komma tillbaka. För det gör den efter en högtflygande sväng bland träden medan bofinkarna sjunger sina smattrande visor. Saven lockar och finns tillgänglig bara på enstaka ställen i skogen.
Vill man studera citronfjärilen en solvarm vårdag brukar blommande vide i skogsbryn eller längs skogsbilvägar vara säkra ställen. I fjol våras hittade jag ett vägavsnitt där ett tiotal citronfjärilar flög bland blommande vide. Det blev en lyckad dag i citronfjärilarnas sällskap. Hanen är citrongul som namnet säger medan honan är ljusare färgade i en grönvit nyans. Långa stunder satt någon citronfjäril och sög nektar ur blommande vide med sin långa sugsnabel. Tillsammans skapade videt och fjärilen ett koncentrat av våren.
Även andra insekter var i farten bland videblommorna, fastän citronfjärilarna var dagens stora upplevelse. Videbuskage finns det gott och när de slår ut i blom är de det viktigaste nektar- och pollenskafferiet i vårnaturen. För humledrottningarna, som även de övervintrar som fullvuxna, och nu skall skapa nya samhällen är det blommande videt och även blommande sälgar livsviktiga. Det gäller för övrigt många andra vårflygande insekter. Vi skall vara rädda om videt och sälgarna och inte betrakta dem som ”ogräs” i markerna.
Text och foto: Hans Hästbacka
