I skrivande stund är försommaren på sitt bästa med blommande häggar som vita skyar i allt det gröna, maskrosor som vänder sina gula blomkorgar mot solen och besöks av nektar- och pollensamlande bin och humlor, och ljusröd skogslyst som blänker fram bland gräs och utblommade videbuskar.
Hemma på gården sjunger bofink och lövsångare medan blåmes, talgoxe och pilfink matar hungriga ungar i utvalda holkar. Jag ser föräldrafåglarna skymta förbi skrivkammarfönstret med jämna mellanrum med små fjärilslarver i näbben. En lång och kall vår är förbi. Nu har insektlivet äntligen kommit i gång med larver som mumsar i sig av den ljusgröna grönskan. Och där i allt det gröna hittar småfåglarna tillräckligt med föda för sina växande ungar.
I två andra holkar på gården ruvar svartvit flugsnappare och rödstjärt. Snart kommer även de att börja mata nykläckta ungar med nervösa avbrott i matandet när någon katt stryker förbi eller en skata visar för stort intresse för holkarna. Någon möjlighet att komma åt ungarna har skatan till all lycka inte men nyfiken och närig som skatan är gör den sina tillfälliga besök vid holkarna i alla fall.
Nere vid sjöstranden har stararna det besvärligt med ett kajpar som ofta kommer på besök och försöker tränga sig in i stararnas bohåla. Kajorna ger inte upp försöken att komma in i det gamla hackspettshålet i en bastant asp och lägga beslag på stararnas ungar. Dagligen gör de sina raider vid aspen medan starföräldrarna ilsket surrar omkring dem. Det är stressigt för stararna och man kan bara hoppas att stararnas ungar klarar sig ut på vingarna utan att kajorna kommer åt att decimera deras skara.
Häromdagen flög de första tornsvalorna skriande över hustaken medan en karminfärgad rosenfink sjöng sin hejiga visa på granngården för första gången i år. Med tornsvala och rosenfink på plats börjar försommaren på allvar. Samtidigt matar björktrastarna sina halvvuxna ungar med daggmaskar som de behändigt letar fram på gräsmattor och längs gröna strandpromenader. Under regniga dagar har maskletandet varit en lätt match för trastarna som plockat upp maskar som förirrat sig ut på grusgångar och asfaltytor. Även kajor och skrattmåsar har försett sig av det rika maskutbudet på marken.
Man kan inte annat än förvånas över vilka mängder med daggmaskar som finns gömda i jorden och som kommer upp på marken i regnväder. Fåglarna tar sin del av de prisgivna maskarna medan resten av maskarna ligger kvar på grus och asfalt där de snart dör. Daggmaskarna har inget skydd mot det ultravioletta ljuset som de inte kan fly på hårda ytor. Råkar solen bryta fram samtidigt dör maskarna ännu snabbare och torkar snart bort. På gräsmattor och i naturliga biotoper med markväxtlighet klarar sig daggmaskarna genom att slinka in i sina gångar på nytt där de är skyddade både mot det brännande solskenet och uttorkning i största allmänhet.
För jorden i våra trädgårdar och ute i naturen är daggmaskarna de viktigaste trädgårdsmästarna. Maskarna luckrar upp jorden med sina gångar och syresätter marken. Samtidigt gödslar maskarna jorden med sin avföring och med löv och annat växtmaterial som de drar ner i gångarna. Utan maskar skulle jorden vara fattig och många fåglar utan föda.
Maskar och insekter är de viktigaste i naturens kretslopp av liv och död, av grönska, blomning och frösättning. Utan småkrypen fungerar inte naturen och inte heller människans odlingar. Människan är trots allt en del av naturen och klarar sig inte utan den medan naturen gott klarar sig utan människan. När man ser hur människan far fram i naturen och exploaterar den på många olika sätt får man lätt den uppfattningen att många människor inte bryr som om naturen på annat sätt än som en resurs som kan och bör exploateras för produktion och ekonomisk vinning. Det är en sorligt ensidig inställning till naturen. En natur som ju också bär upp människans tillvaro och som människan i det långa loppet är helt beroende av.
Under de senaste fyrtio åren har befolkningen på jorden fördubblats medan insektlivet halverats på grund av torrläggningar, intensiv markanvändning, bekämpningsmedel i jordbruket, ljusföroreningar från bebyggelsen och annat som människan sysslar med. Det är en skrämmande utveckling och rapporterna om insektdöden duggar allt tätare på olika håll i världen.
Det är utveckling som kan brytas på många sätt. Skapandet av våtmarker genom att återställa förstörda vårmarker eller inrätta nya har gett livgivande resultat där både insektlivet och fågelfaunan har blomstrat upp på nytt. Torrlagda myrar som inte fått något trädbestånd utan blivit torra ris- och torvhedar återfår sin insektfauna inom en kort tid samtidigt som myrväxter och fåglar återkommer. I Finland har vi den tvivelaktiga äran att vara världsmästare på att torrlägga myrar som skapat nya skogar men också väldiga arealer med fattiga torvhedar som läcker kol i stora mängder till atmosfären. Genom att fylla igen dikena på torvhedarna återfår myrarna sitt våtmarksliv samtidigt som läckaget av kol upphör. Nyttan är med andra ord mångsidig både lokalt och i ett större perspektiv.
På gräsrotsnivå kan vi göra en hel del för att befrämja insektlivet, de vilda växternas trivsel och fågellivet, det vill säga verka för den biologiska mångfalden som är så viktig. Ju större den biologiska mångfalden är desto bättre mår naturen, våra trädgårdar, odlingslandskapet och vi själva. Det gäller bara att leva i samklang med naturen i stället för att ensidigt utnyttja den och exploatera den.
Medan städer och kommuner börjat vakna till insikt om den biologiska mångfalden och skapar blomsterängar, röjer mindre bland buskar och snår och planterar blommande träd och buskar till nytta för insekterna och till glädje för människan kan vi i egen trädgård och på egen sommarstuga leva mera på naturens villkor än på människans. Våra kortklippta och artfattiga gräsmattor kan vi minska eller avstå från helt. Nu omger vi oss med vidsträckta gräsmattor som vi inte nyttjar på något sätt utan bara är slavar under. Allt fler har börjat sucka över det evinnerliga gräsklippandet som stjäl sommartid av oss och som kräver både maskiner och bränsle som kostar.
Ett riktigt uppror mot gräsmattorna skulle både vi och naturen må bra av. Halvera gräsmattan och låt den ena delen växa igen med blommande klöver och vilda växter. Det mår insekterna bra av och själva får vi mindre slit och mera tid över för sommaren. Sommarstugans gräsmatta kan få växa igen helt så slipper vi köra med gräsklipparen mellan hemmet och sommarstugan och får mera tid över för badliv, fiske och sommarsolen. Då slipper man också grågässen och de vitkindade gässen som lockas till de näringsrika gräsmattorna för att beta och skita ner.
Den egna trädgården kan vara en verklig oas för växter, insekter och fåglar – och för oss själva samtidigt. I stället för att ansa och rensa och klippa, och förfäras över bladlössen, kan vi låta trädgården förvildas och ge utrymme för blommande maskrosor och skogslyst, för harsyra och liljekonvalj under buskar och i kantzoner. Ju mer ovårdad trädgården är desto rikare blir den på liv. Ett liv som vi själva kan njuta av och förundras över från hängmattan under skuggande gårdsträd eller längs en vindlande stig som vi själva går upp under nyfikna strövtåg i den förvildade trädgården.
Blommande träd och buskar skänker trädgården både skönhet och trivsel samtidigt som de pollinerande insekterna lever gott i trädgården. Vill vi ha blommande planteringar i den förvildade trädgården lönar det sig att alltid att satsa på gamla trädgårdsväxter som inte är förädlade och berövade sin nektar och sitt pollen som många förädlade trädgårdsväxter i dag är. I förädlingen av flera trädgårdsväxter har människan satsat ensidigt på blommornas storlek, färger och invecklad blomuppbyggnad på bekostnad av nektar och pollen som är så viktiga för insekterna. De växterna kan vi gott leva utan, vara lata i våra trädgårdar och njuta mera av sommaren.
Daggmaskarna är de bästa trädgårdsmästarna och en viktig föda för många fåglar.
Där maskrosorna får blomma i fred besöks de av bin, humlor och andra pollinerande insekter.
Harsyran trivs på skuggiga ställen i trädgården, under bärbuskarna och i kantzoner.
Försommaren är de blommande häggarnas tid både hemma på gården och i odlingslandskapet.
Text och foto: Hans Hästbacka
