Tegelbruksbacken och Norrfjärden i Kristinestad

Vi träffas på överenskommen tid vid den södra parkeringen till Tegelbruksbackens och Norrfjärdens naturstig i Kristinestad, en av de naturstigar som Forststyrelsen upprätthåller i Österbotten. Ilse Klockars, vildmarksguide och frilansare för Rundradion, gör en serie om naturmänniskor och utflyktsmål i Svenskfinland för radion och jag har valt ut naturstigen i Kristinestad som ett lämpligt och lättillgängligt utflyktsmål i södra Österbotten.

Junidagen är solig och varm med tornsvalor skriande över staden och en frodig grönska längs Tjöck å som naturstigen följer under halva sin sträckning. Trollsländor flyger på solglittrande vingar över ån där silvertärnor, skrattmåsar och dvärgmåsar tar sin tribut av de vackra trollsländorna. Pricken över i:et är ett par skriande och smalvingade lärkfalkar som jagar fram i hisnande fart över ån. Lärkfalken är specialiserad på trollsländor och svalor och andra småfåglar. En bättre häckningsplats med givande jaktmarker kan lärkfalken inte önska sig än Tjöck å och Norrfjärden.

Vi vandrar i sakta mak längs stigen i den växt- och fågelrika lundmarken längs ån. Till all lycka lyser de ilande svärmarna av myggor med sin frånvaro. Jag hade väntat mig rikligt av den sommaringrediensen men så är inte fallet i dag. Rikligt med myggor är dock en viktig del våtmarkernas ekologi. Larverna som lever i sötvatten är föda för fiskar och rovlevande vatteninsekter. När myggorna kläckt är de i sin tur föda för många småfåglar.

Trots att det är eftermiddag då fåglarna sjunger sporadiskt kan vi lyssna till smattrande bofinkssång, sjungande rödvingetrast och koltrast och till svarthättans klara och högljudda flöjtningar i den täta lövskogen. Nyssutflugna trastungar tigger mat och enstaka småfåglar varnar sina ungar när vi passerar.

Naturstigen fortsätter ut i Tegelbruksbackens öppna landskap där solen gassar, göken gal och rosenfinken sjunger sin hejiga visa ”pleased to see you”. Själva Tegelbruksbacken är ingärdad och väntar på fåren som varje sommar betar på ängsmarken som i en äldre tid varit stadsbornas allmänning med fritt bete för mjölkkorna. I delar av Norrfjärden håller skotsk höglandsboskap landskapet öppet. Betande djur är den bästa skötselåtgärden för gamla kulturmarker som hyser ca 400 hotade arter.

I slutet av naturstigen i det öppna landskapet breder en blommande torräng ut sig. Rödklöver, prästkragar och ängsklockor är några av de arter som blommar på torrängen. Humlor flyger surrande i blomsterprakten, blomflugor, skalbaggar och några dagfjärilar likaså. Här stannar vi i det värmande solskenet för en stunds fotografering.

Jag passar på att locka en ropande gök in på nära håll. För göken är mitt kockande och blåsande i kupade händer inget vänskapligt lockande utan rena rama utmaningen från en konkurrerande gökhanne. Uppretad kommer göken flygande över ängen i två snabba vändor men får givetvis inte syn på den förmodade konkurrenten. Sedan får han som ensam herre på täppan fortsätta sitt ropande, lättad över att konkurrenten tystnat och dragit bort till andra marker.

Naturstigen fortsätter längs en trädskuggad traktorstig ner mot ån. Den lundartade skogen med grova tallar och granar och ett rikligt inslag av aspar formligen svämmar över av blommande växter. Skogsnävan eller midsommarblomster står i täta bestånd under träden. Låga mattor av blommande ekorrbär täcker fläckvis marken och längs stigen blommar liljekonvaljer. Under asparna är det grönt och frodigt av ormbunkar och fräken.

Det är länge sedan jag sett ett så välväxt och stort bestånd av aspar som längs Tegelbruksbackens och Norrfjärdens naturstig. I ekonomiskogar får man söka med ljus och lykta efter aspar i dag, förutom på kalhyggen där gamla aspar till all lycka ofta får stå kvar som landskaps- och vårdträd i det moderna skogsbruket. Aspen är en nyckelart i skogen för sammanlagt flera hundra arter mossor, lavar, tickor, insekter, mollusker och fåglar. På våra breddgrader är aspen ett ädelträd med tanke på skogens mångfald, såsom eken är det i ekregionen i sydligaste Finland.

Från en av asparna hörs det tiggande surrande lätet från hungriga ungar av större hackspett. Här i det stora aspbeståndet är större hackspetten och andra hackspettsarter självklara fågelarter. Asparnas mjuka virke är lätt att bearbeta och hugga ut bohål i, ofta underlättat av asptickans framfart i stammarna. De gamla hackspetthålen nyttjas sedan av andra hålbyggande fågelarter, och av flygekorre, ekorre och mård beroende på ingångshålets och bohålans storlek.

Nere mot ån till finns grillplats och torrdass för varje hugad vandrare – och den vackra hängbron över Tjöck å. På andra sidan ån tar grandominerad lundmark över längs naturstigen som slutar, eller börjar vid fågeltornet beroende på var man startar sin vandring längs naturstigen. Som helhet är naturstigen lättgången och bjuder vandraren på en varierande skogsnatur, öppen kulturmark och rikligt med växt- och fågelarter.

Om man vill uppleva en slående kontrast till den naturliga frodigheten och artrikedomen längs Tegelbruksbackens och Norrfjärdens naturstig i Kristinestad finns Lauhavuori nationalpark i grannkommunen Storå på bekvämt bilavstånd. Nationalparken är en av 40 nationalparker i Finland och den domineras av karga tallskogar med inslag av stenåkrar, myrar, små sjöar och klara vattenkällor med porlande bäckar.

I likhet med andra nationalparker är den fredade naturen till för människan samtidigt som naturen får leva sitt eget liv utan att hotas av dikningar, avverkningar, grustag och vägbyggen. Flera vandringsleder som är spångade över myrar och stenåkrar, eller djävulsåkrar, gör det möjligt för besökare att se olika delar av nationalparken. Rastplatser med kokmöjligheter och torrdass är självklara delar av servicen i nationalparken som förvaltas och sköts av Forststyrelsens Naturtjänster.

På återvägen möter vi Tuija Warén, planerare och inventerare på Forststyrelsen, nyss ilandkommen efter några dagars fågelinventeringar i Rönnskärs skärgård i Malax kommun. Tuijas stora passion är fåglar och fotografering och nu passar hon på att kombinera de båda på sin fritid. Lärkfalkarna har hon spanat in från fågeltornet vid Norrfjärden och rödvingetrastar med utflugna ungar har hon bildtagit från stigen inne i den täta lundskogen vid ån. Tuija är lika lättad som vi över de fåtaliga myggorna och kan ostörd ägna sig åt fåglarna.

Hon berättar också att Tegelbruksbackens och Norrfjärdens naturstig småningom kommer att få nya informationstavlor och spångar över de blötaste partierna längs ån där rikliga vårvatten lätt svämmar över stigen. Alla naturstigar behöver, liksom nationalparkerna, sin regelbundna tillsyn och skötsel för att fungera bra och betjäna alla besökare. Vandringar och vistelser i naturen, och speciellt då i skyddad och orörd natur, är god medicin för människan. För mycket av den medicinen kan man inte få.