De sista dagarna i mars månad tillbringar jag på skären, i tidig vår med skärgården fri från is. Dagarna bjuder på växlande väderlek från solsken och stiltje till hårda vindar med regnskurar och snöfall. Och med ett vattenstånd som växlar stort från dag till dag och tidvis liggen en dryg halv meter under normalvattenståndet med långgrunda strandbottnar och strandklippor blottade under vårblå himmel. Det låga vattenståndet kontraster stort mot det rekordhöga vattenstånd som inträffade i februari månad och som föste driftvallen och allehanda bråte högt upp på stränderna och in i strandskogarna.
Gräsänder, knipor och storskrakar har redan befåglat stugsundet tillsammans med grågäss och svanar. Trutarna och vårens första fiskmåsar kompletterar det vårtidiga fågelbeståndet i sundet. Följande dag då jag arbetar med bryggan anländer två tranpar ljudligt ropande i den soliga marsdagen. Tranorna anländer förstås rekordtidigt liksom de två första skrattmåsarna en dag senare. Men det blir ingen fortsättning på vårflyttningen för tranornas, fiskmåsarnas och skrattmåsarnas del. De stora skarorna kommer senare, närmare den normala flyttningstiden beroende på hur väderleken utfaller i april månad. Medvind eller stiltje är alltid bättre flyttningsväder för fåglarna än motsträvig motvind.
I stugsundet verkar sångsvanarna ha tagit över helt och hållet. Åtminstone ser jag inga knölsvanar i sundet under dagarna på skären. Kampen mellan sångsvanarna och knölsvanarna har pågått under många år med sångsvanarna för det mesta på vinst. Men ännu i fjol fanns ett knölsvanspar med ungar i stugsundet. Knölsvanarna hade tvingats avstå stora delar av sundet men hade trots allt en fristad kvar där de vallade sina ungar och fostrade dem till flygfärdig ålder. Få se hur läget är i år i april månad när revirstriderna rasat färdigt och revirgränserna är fastslagna?
Dagen efter brygglagardagen friskar nordanvinden i redan tidigt på morgonen. Vattenståndet sjunker snabbt och där jag dagen innan vadade omkring bryggan med vattnet i midjehöjd skulle jag nu kunna gå runt bryggan med vanliga gummistövlar. Blåmes och talgoxe sjunger på stugtomten samtidigt som de än en gång inspekterar holkarna. Mesarna är först på plats och kan välja och vraka bland de många holkarna. Förhoppningsvis kan de också stå på sig och behålla sina utvalda holkar när svartvita flugsnapparen anländer i början av maj månad med kroppen full av energi och strupen flödande av schlagersvängig sång.
Jag vandrar bort till södra udden för att se på havet och spana in fåglar. Jag följer hjortstigarna som vindlar fram genom tallplantagerna från norra udden till södra udden. Ett drygt stenkast från stugan kuttrar en ringduva inne i skogen där solen lyser in mellan trädstammarna och fläckvis tänder en saftigt grön färg i mossorna på skogsbotten. Sedan blir det tyst så när som på ett par försynt sisande kungsfåglar halvvägs till södra udden. I strandskogen vid södra udden sjunger en blåmes både ivrigt och länge. Här lyser och värmer solen frikostigt och får lättfångade vargspindlar att springa över driftvallen på jakt efter egna byten. I strandskogen finns flera murknande klibbalar med hackspettshål, bland annat mindre hackspettens bohål som passar utmärkt för blåmesarnas häckning.
På ett lågt och stenigt litet skär utanför udden ligger två grågäss och vilar. Jag skulle inte ha upptäckt de båda gässen om inte gåshannens uppsträckta hals skulle ha höjt sig över alla de grå och rundade stenarna. Så väl sammansmälter grågåsen både till form och färg med det lilla skärets färgton och stenar. Men gåshannens främsta plikt är att vaka över honan och ge henne trygga vilostunder och lugna betesstunder. Att han ofta spanar av omgivningen med rak och sträckt hals är en självklarhet trots att han samtidigt avslöjar sig och sin hona på långt håll. När jag kliver ut på stranden lyfter grågåsparet under ljudligt kacklande och flyger bort till ett närliggande skär.
I takt med molnens framfart på himlen tänds solljuset över havet och på stranden i ett vackert växlande ljus. Det är härligt att se ut över det isfria havet och vänta på att solljuset skall tändas och flöda ner över havet i en bländande gata av solreflexer. Även här saknas vårens stora fågelskaror. Inga ejdrar smyckar havet och de närmaste trädlösa fågelskären ligger öde och tysta. Tids nog kommer alla ejdrar och andra sjöfåglar, likaså trutarna, måsarna och tärnorna. Det finns ingen orsaka att skynda på den tidiga våren och flyttfåglarnas kommande. De kommer när det är dags och kan genast inleda sina häckningsbestyr tack vare isfritt hav och snöfria skärgårdsland.
Nattens tre minusgrader har skapat ett tunt bräm av vit is längs stränderna och på små vattenlaguner. Från övervattensstenar hänger rader av istappar som formats i svag sjöhävning men några knäckta och istäckta vasstrån står inte längs den torrlagda stranden. Februari månads högvatten med omkringdrivande isstycken och bråte har sopat fullständigt rent på stränderna. Inte ett strå och inte en trästump syns på strandängarna utanför strandskogen. Allt ligger ilandspolat inne bland strandträden. Här på den snaggade strandängen kommer grågässen att ha ett gott bete så snart vårsolen får strandväxterna att skjuta gröna skott på den kala stranden.
Till kvällen lugnar sig den nordliga vinden. Det är kallt och stilla med spegelblanka vatten längs stränderna. Tranornas revirrop rungar mellan stränderna och skärgårdslanden. Nyanlända som tranorna är vill de genast meddela alla om att de anlänt i god tid och att reviret att besatt. Även sångsvansparet norr i sundet stämmer i med sina klangfulla rop. På stugholmen sjunger två koltrasthannar, inte ljudligt och fullödigt men ändock. Det är för kallt för att koltrastarna skall sjunga med ljudlig och melodiös stämma. Nu sjunger de sotsvarta koltrastarna in marskvällen med en viss reservation.
Medan koltrastarna sjunger och tranorna ropar kollar jag som hastigast att virket under vedlidrets takskägg ligger rakt och inbjudande. I fjol byggde ett koltrastpar sitt bo på virket under takskägget och födda framgångsrikt upp två ungkullar i boet utan att nötskrikorna upptäckte koltrastarnas hemlighet. Trastarna får gärna häcka under takskägget även i år för det är bättre än inne i båthuset där koltrastarna ofta försökt häcka och där vårarbetet med båtar och utrustning lätt blir för störande för de kära trastarna.
På morgonen följande dag blåser en frisk sydlig vind in genom sundet. Vattenståndet har stigit med en halv meter och snön yr i sundet. Marken är snart täckt av snö med tomtens stigar framritade som långa vita ormar som ringlar sig fram i blåbärsriset mellan stranden och stugan och mellan stugan, vedlidret och utedasset. Jag kan inte påminna mig större omslag i väderleken på skären än under vårdagarna på skären denna gång.
Som en bekräftelse på det nyckfulla vårvädret upphör snöfallet mitt på dagen. Den sydliga vinden med sina fem plusgrader smälter snart bort snön. Sent på eftermiddagen klarnar det upp och vinden dör ut. Solen lyser i väst och tänder fönsterblänkande reflexer i sundets många stugor på den västra stranden. Stugtomtens storskrakpar och knippar kommer flygande in mot stranden. Tydligen är det dags för honorna att börja värpa sin dyrbara äggkull i invanda sjöfågelholkar där de häckat i många år.
Jag lämnar stranden fri åt fåglarna och går in för att avnjuta mustig och het köttsoppa. När jag öppnar stugdörren för att slinka in kommer en ung havsörn drivande över sundet i stora lättjefulla svep. De mörka vingarna är breda och långa som väl tilltagna trasmattor. Havsörnen är spräcklig i mörkbrunt och gråvitt. Utan att tveka landar örnen i en av de höga granarna strax norr om båthuset. Örnen bryr sig föga om de klagande och anfallande gråtrutarna och ännu mindre om en ensam kråka som sveper lågt över örnens huvud under kråkilskna knarranden.
Det överraskande havsörnsbesöket på stugtomten blir en fin avslutning på vårdagarna på skären. När kvällen skymmer och de första stjärnorna tänds på molnfri himmel flyger den unga havsörnen till norra udden för att söka sig en bra nattkvist i en av de höga granarna med kilometersvid utsikt åt alla håll.
Dagarna på skären bjuder på omväxlande väder från solsken till snöfall, från stiltje till hårda vindar.
Sångsvanarna har efter många bataljer med knölsvanarna tagit över stugsundet helt och hållet.
Tranorna anlände rekordtidigt till skären, redan sista veckan i mars månad.
Den sydliga vinden har höjt vattenståndet och samtidigt hämtat med sig ett vitmenande snöfall. 
Vid södra udden ligger den långgrunda stranden blottad med vattenlinjen dekorerad med nattfrusen is.
